Det känns fruktansvärt egoistiskt av mig att komma hem till en stor lägenhet med mat serverat på bordet, ett varmt bad att lägga sig i och sedan hoppa ner med Lasse som sjunger i bakgrunden i sin stora säng, i ett stort eget rum. Det känns tomt. Hallå? Här, i detta stora rum skulle jag kunnat lägga ut madrasser över hela golvet. Det skulle rymmas minst tjugio barn här inne. Minst dubbelt så många i vardagsrummet. Och pengarna på kontot? Varför är de kvar där? De skulle man kanske byggt upp ett hus för hemlösa barn någonstans där det verkligen behövs. Varör sitter jag i en skolbänk som jag själv inte har betalt en krona för, och mycket av tiden där bara slösar jag bort, när en anan ungdom skulle kunna för chansen för en sådan utbildning som jag - men uppskattat den tusen gånger bättre.

Trotts det så är jag glad att jag får den utbildning jag har, och att jag har den underbara familj jag har. Men jag skulle gärna fara härifrån till ett ställe där folk skulle behöva min hjälp, hundratusen gånger mer än vad folk behövde den här hemma. Det brinner i mina fötter när jag går ut här och vet vart jag egentligen borde vara. Det brinner inom mig då jag ser hur folk klagar och beter sig mot varandra här hemma. Vad vet vi om smärta? Vad vet vi om att ha förlorat allt, om att inte ha någon av våra föräldrar kvar, inga pengar, kanske ingen mat för dagen, inga ombyten eller inget tak över huvudet?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Läste detta inlägget på min kusins blogg just, så sjukt rätt! Hon är nog en av de förståndigaste människor jag vet. Läs hennes blogg också, hon har just varit i Afrika och gjort nytta! Stark jävla människa som jag ser upp till. En storasyster jag aldrig haft men som finns där på andra sidan Sverige!
kram!

http://bblacksun.blogg.se/
http://bblacksun.blogg.se/
http://bblacksun.blogg.se/
http://bblacksun.blogg.se/
http://bblacksun.blogg.se/
http://bblacksun.blogg.se/





klicka på bilderna eller på någon av länkarna för att komma till hennes blogg!!!

Kärlek/Sofie